Akseli Gallen-Kallela, Keitele, 1904. Olja på duk. Privatsamling.

Akseli Gallen-Kallela (1865–1931) var en mångsidig konstnär som främst är känd för sina konstverk med Kalevala-motiv. Förutom skildringarna av nationaleposet var han också intresserad av att avbilda Finland och det finländska. Konstnären gjorde otaliga resor till olika delar av landet, vilket vidgade hans förståelse av hemlandet. Han målade torpare och bönder i deras verkliga livsmiljö och förnyade så sin tids folkskildringar. Också Gallen-Kallelas landskapsskildringar återspeglar hans egna upplevelser av naturen.

I tolkningarna av Kalevala använde sig konstnären av element från den finska folkkulturen och av intryck från naturen. Där syns också hans experiment inom konstindustri, grafik, heraldik och arkitektur. Gallen-Kallela var intresserad av människans inre värld, av en andlighet som också folkdiktning och gamla myter gav uttryck åt.

Gallen-Kallela skapade en bild av finskhet under en tid då vårt land ännu var ett storfurstendöme under ryskt styre. Frågor om den nationella kulturens särdrag var aktuella i Finland och i det övriga Europa. Hoppet om självständighet växte sig starkare vid slutet av 1800-talet, fram tills vårt land slutligen blev självständigt år 1917. Gallen-Kallela utvecklade vår kultur under en period som senare kom att kallas nationalromantisk. Målsättningen var att visa att finländarna hade sin egen historia, sin egen kultur, sitt eget språk — och sin plats bland världens nationer.

Den produktiva konstnären var sin tids kosmopolit, som under flera perioder studerade och arbetade utomlands. Konstskapandet förde honom inte bara till Europa utan också till Kenya i Afrika, och till Förenta staterna. De internationella inflytandena och intresset för andra kulturer är synliga i Gallen-Kallelas konst. Hans sista storverk, Stor-Kalevala, som förblev oavslutad, kan ses som konstnärens testamente: den är ett sammandrag av allt som konstnären lärt sig om den finländska naturen, människorna och kulturen, förenat med element från andra kulturer och hänvisningar till mänsklighetens gemensamma stora berättelser och myter.

Conceptio Artis (mittendelen) 1895. Privatsamling.

Biografisk information

Axel Waldemar Gallén föddes år 1865 i Björneborg i en svenskspråkig familj. Han avled under en resa till Stockholm vid 65 års ålder. År 1907 förfinskade konstnären sitt namn till Akseli Gallen-Kallela.

Till konstnärens familj hörde hustrun Mary (1868–1947), barnen Kirsti (1896–1980) och Jorma (1898–1939), och den förstfödda dottern Marjatta (1891–1895) som avled vid fyra års ålder. Familjen förde ett rörligt liv: hustrun och barnen följde med konstnären på resor runtom i Finland och utomlands. Familjens fasta hem var ateljébyggnaderna som Gallen-Kallela hade ritat, först Kalela (1895) och sedan Tarvaspää (1911–1913).

I början av sin karriär gjorde Gallen-Kallela realistiska folkskildringar. På 1890-talet övergick han till ett symbolistiskt måleri, och därefter till de romantiska Kalevala-motiven och de monumentala freskerna. På 1900-talet, och särskilt i samband med Afrikaresan, blev Gallen-Kallelas målningar mer expressionistiska och koloristiska, med ett starkt färgmåleri som var typiskt för tiden.

Till Gallen-Kallelas kända målningar hör bland andra Aino-triptyken (1891), Ad Astra (1894 och 1907), Sampos försvarare (1896), Lemminkäinens moder (1897), Kullervos förbannelse och Keitele (1904). Förutom målningarna skapade han också fresker och grafik samt formgav textiler och möbler. Efter det finländska inbördeskriget verkade Gallen-Kallela som adjutant åt Gustav Mannerheim, som hade utsetts till riksföreståndare, och formgav uniformer samt ordnar och medaljer till det självständiga Finlands armé. Höjdpunkten på Gallen-Kallelas internationella karriär var hans framträdande roll i Finlandspaviljongen vid världsutställningen i Paris år 1900 samt hans egen avdelning vid Venedigbiennalen 1914.

Akseli Gallen-Kallela, Kristi hand (Fredspalm), 1897. Glasmålning. GKM.